Ur nattomhöljda tider,
emot ett mål, fördolt för dig,
o mänsklighet, du skrider
i sekler fram din ökenstig!
Din dag är blott en strimma,
som lyser blek och matt
se, framom henne dimma
och bakom henne natt!

ur Viktor Rydbergs Kantat från 1877