Home Page Image
 

Ibland tror jag att kärlek handlar om förväxling. Ta Hiroko och mig till exempel. Hon förväxlar mig med någon annan - en anständig, god person, den hon vill att jag ska vara. En engelsk gentleman. David Niven. Alec Guinness. Hugh Grant. Någon jag inte är och aldrig kan bli.
....Eller se på Hamish och hans partner. Hamish pojkvän vill antagligen tro att Hamish önskar sig ett seriöst, monogamt förhållande. Att han älskar att lördagsshoppa på Habitat och ordna snitsiga middagar och lyssna på Broadwaymusikaler på CD. Men det är bara ytterligare exempel på förväxling.
.....Hamish vill mycket hellre gå på offentliga toaletter och ha sex med namnlösa män. Det är bara det att hans partner inte förstår det. Hans partner vill inte förstå det.
.....Räknas det då? Är det verkligt då? När man inte alls känner den andre?

- Tony Parsons, ur boken "Min tjej och jag"
 

  


Krönika Internetdejting


När jag var student i Stockholm testade jag Internet-dejting. Naturligtvis bara på skoj och för att en ”kompis” tipsade mig. En kul grej, liksom. Jag menar, jag är ju inte en av de där ”konstiga, desperata typerna” som har problem att få kontakt med människor av det motsatta könet. Absolut inte.
     Kontaktannonser är ju trots allt sista utvägen för en skara ensamma människor med sociala problem. Så är det väl? Själv så testade jag ju bara. På skoj. Lite skämtsamt, sådär.
     Jag hade fel. Det fanns inte bara ensamma människor på Internet. Vad jag däremot fann, men ännu inte riktigt förstår, är att en stor del av vad som verkar vara Sveriges ”idrottselit” tycks ha hamnat på dejting-sajterna. Majoriteten av alla killar sportar nämligen.
     Jättemycket.
     ”Regelbundna besök på SATS och diverse bollsporter blir en skön mix tillsammans med joggingturer runt Djurgården”, skriver en kille som tycks träna ofantligt mycket. Jag undrar förbryllat hur de här människorna får tiden att räcka till, eftersom en del också hinner med ”båtturer i skärgården och galna upptåg med polarna på stans nattklubbar” när de inte arbetar i finansvärlden. En av dem förklarar att rätt kost och träning är en mycket stor del av hans liv och att han verkligen hatar att ha tråkigt: ”Jag är den där killen som försvinner spontant till New York/…/som älskar nya smaker och nya människor.”
     En annan berättar att gymmet och golfbanan upptar en betydande del av hans fritid, liksom polarna, som ”är party animals och betyder mycket för mig.” Ytterligare en söker en sportig kvinna som ”hanterar en skidutrustning lika bra som hon dansar foxtrot.” Eller vad sägs om detta: ”När designern Johan Lindeberg slog igenom blev det revolution i garderoben. J.Lindeberg funkar ganska bra på mig, både på och utanför golfbanan.”
     Men, icke att förglömma, killarna gillar faktiskt också långa promenader i skogen och hemmakvällar framför brasan. Kvinnan som eftersöks ska helst vara ”sportig, utåtriktad, intelligent, självständig, ha ett vackert yttre och veta vad hon vill”.
     Jag blir livrädd. Vad gör man om man har valkar på magen, är allmänt förvirrad över livet, och bara har spelat golf en enda gång? På gymnasiet i Eslöv, dessutom. Är det hopplöst då?   
     Vad gör man om man inte alls vill ha en ”revolution i garderoben” utan bara lite kärlek? Då kanske man svarar på en av de tunnare kontaktannonserna, som kan lyda såhär: ”Jag är en nykomling i singelrymden som inte vet hur jag ska beskriva mig själv på några få rader, så du får väl maila mig om du undrar något.”
     Suck. Vad gör man?

Charlotte Pehrson