Julen 2005. Malmös Ilmar Reepalu får julkort av Vellinges kommunalråd Göran Holm. Men den skämtsamma illustrationen som pryder julhälsningen är inte ett dugg rolig, tycker Reepalu och väljer för ovanlighetens skull att diarieföra julkortet så att det blir offentligt.
.....Så är ”julkortskriget” igång i de svenska medierna.
I en veckas tid får vi följa pajkastningen mellan de två kommunalråden, som inte skräder orden i sina beskrivningar av varandra.
.....Julkortet figurerar som riksnyhet i TV, radio, morgonpress och kvällspress. Ilmar Reepalu sägs ”rasa” mot ”den moderata” julhälsningen, som föga oväntat blivit föremål för politisk debatt.
.....Personer som själva inte sett kortet i fråga intervjuas av pressen och Göran Holm beskrivs som om han log förnöjt. Han säger sig nämligen ha velat skapa debatt om jämställdhetsfrågorna, men hade nog inte kunnat drömma om vilka proportioner julkortet skulle få.
.....Som mediekonsument har jag inget val. Jag översköljs av det ”Skånepolitiska julkortskriget” vare sig jag vill eller ej. Julkortet är en nyhet. Ska vara en nyhet. Måste bli en nyhet. ”Tyck att det här är viktigt!” skriker medierna genom att ge den påstådda fejden så mycket medialt utrymme att man blir illamående. ”För vi har inget bättre att komma med!” ekar ropen samtidigt.
.....Detta julkortskrig är ett ypperligt exempel på den likriktning av journalistiken som många medieforskare förutspår kommer att helt dominera inom kort.
.....Aldrig förr har det talats så mycket om en fri och oberoende journalistik som nu. Orden ”politiskt oberoende” tycks ha blivit en kvalitetsstämpel som inte får ifrågasättas. Men den måste, liksom själva definitionen av ”politiskt oberoende”, ifrågasättas!
.....Journalistiken är ju bara fri och oberoende om den lever upp till de definitioner av oberoende som de journalistiska idealen gör gällande.
.....Medieforskaren Jesper Strömbäck menar att dagens journalistiska granskning i hög utsträckning riktas mot de politiska aktörerna som privatpersoner i jakten på lättsålda nyheter. Detta får till följd att det som kallas kritisk granskning i praktiken blir kritik utan granskning eftersom de politiska sakfrågorna görs ointressanta.
.....Julkortskriget riktar sig visserligen mot Ilmar Reepalu och Göran Holm som politiker och inte privatpersoner. Men julkortskriget belyser ändå det som Strömbäck vill komma åt, nämligen journalisternas avsaknad av granskning av politiskt innehåll till förmån för skapandet av en yta av politiska floskler, pajkastning på dagisnivå och lättsmält nyhetsstoff.
.....- Den journalist som väljer att referera ett politiskt tal, utan att kritiskt kommentera, framstår som ofri och passiv inför sina kollegor, skriver Strömbäck.
.....Det är en oerhört viktigt kritik av det svenska medielandskapet, som förtjänar en egen plats i den mediekritiska debatten. Dock uteblir den på grund av rådande ideal.
.....Den svenska journalistkåren tycks lyda under en politisk korrekthet som innefattar att ständigt misstänkliggöra och häckla. Finns det inget att kritisera ser man till att skapa det. Man antar att läsarna är dumma, att de inte ser igenom bluffen.
.....Julkortet från ett kommunalråd till ett annat blåses därför upp till orimliga proportioner. Medierna talar i termer av ”krig” och politiserar något som har ytterst lite med saklig politik att göra. Medierna går politikernas ärenden genom att nappa på de krokar som slängs ut.
.....Ilmar Reepalu diarieförde kortet för att medierna skulle få tillgång till det.
.....Göran Holm säger att han ville skapa debatt.
.....Ett julkort två kollegor emellan. Allmänintresset är obefintligt. Men allmänheten har inget val. Men medierna kan påtvinga det.
.....Likriktningen av journalistiken kan ha många förklaringar, men får aldrig rättfärdigas. Den är nämligen sällan efterfrågad.
.....Läsarna är inte dumma. Charlotte Pehrson
|
